Så står vi där allihopa och Per vår körledare ger tecken till första tonen, så far vi iväg. Några av oss altar, tappade tråden i början, men det lät rätt bra ändå. Å det är en speciell känsla att höra sången spridas i kyrkorummet. Sen är den mesta av nervositeten borta och jag känner hur mycket glädje som finns i alla de som håller i gudstänsten. Predikan är lätt att lyssna på och är inte alls så där högtravande som jag tyckte det var som barn. En avslappnad präst som väver in humor i predikan. Sånt vill jag ha mer av.
Psalmerna som både vi i kören och församlingen sjunger, är för oss som inte är trogna kyrkobesökare lite ovana att sjunga. (En del av dem sjunger vi första gången på just denna gudstjänst). Men alltid känner man sig trygg i att veta att så länge man gör det bästa man kan så gläds Gud, Jesus och alla andra i gemenskapen.
Jag räknar in alla som var i kyrkan i den gemenskapen. Skulle önska att fler tog sig tid till att gå till kyrkan nån gång emellanåt. Det är så härligt att få sjunga tillsammans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar