Igår träffade jag vänner och samtalsämnena handlade om stort och smått. Ett av samtalsämnena var religion och kyrkan. Ett nyfiket samtal där frågor och funderingar var äkta, inte fördömmande. Tänk om vi kunde ha fler sådana samtal. Inte minst i politiken önskar jag mer 'nyfikna' samtal. Där man diskuterar och funderar tillsammans. Istället för att försöka pracka på andra sin egen åsikt.
Själv har jag under en tid funderat mycket på detta med ordet "kristen". Vad innebär det att vara kristen? Vilka kallar sig kristna? Vilka blir omtalade som "de där kristna"?
För mig är det så att alla har sin egen tro även om det är på Gud, Jesus, Allah, Robert Lind i Kramfors, ingen tro eller annat. Alla har rätt till sin egen tro. Detta står tom i:
FN:s artikel 18
"Envar har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion eller tro och att ensam eller i gemenskap med andra offentligt eller enskilt utöva sin religion eller tro genom undervisning, andaktsövningar, gudstjänst och iakttagande av religiösa sedvänjor"
Därför tycker jag att Kyrkovalet är viktigt. Att alla vi medlemmar i Svenska Kyrkan röstar på dem som vi bäst tror kan styra kyrkan på ett bra sätt.
För mig innebär det att förtroendeplatserna i kyrkoråd etc inte skall vara en maktposition, utan just en förtroendeplats. Att den som blir vald vill ta beslut som blir bra för medlemmarna i kyrkan. De som ser kyrkoposterna som en språngbräda inför Riksdagsvalet nästa år hoppas jag får väldigt få röster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar