Häromdagen hörde jag en del av en intervju av en pappa vars son tog sitt liv pga av att han var mobbad. För mig är denna pappa en hjälte, som orkar stå upp för godheten i samhället genom att berätta --för att detta inte ska drabba fler barn.
Vi måste våga sätta ner foten när vi ser eller hör att någon blir mobbad.
Handen på hjärtat - har väl de flesta av oss minnen från barndomen eller våra vuxna år då vi låtit det gå över gränsen när någon blivit 'retad'. Varför var det så svårt att stoppa mobbaren. I mitt fall var det att jag var blyg och var rädd för att själv bli ratad. Tack och lov gick det inte så långt som till självmord i det fall jag tänker på. Men jag har många gånger undrat hur Mari har det nu när vi alla är vuxna. Om såren i själen har läkt. Då var vi typ 10 år och ingen av de vuxna sa ifrån.
Nu 30år senare hoppas jag att fler vuxna tar sitt ansvar. Tyvärr vet vi ju alla alltför väl att så inte är fallet. Därför är det för mig en självklarhet att mobbing diskuteras i skolan, från en tidig ålder så att alla barn lär sig att det är fel. Att de som går på högskola för att bli lärare inte får lära sig hur mobbing stoppas kan jag bara inte förstå att det är sant.
Därför tycker jag att vi alla skall gå in och läsa familjen Jenningers webbsidor och lära oss vad vi kan göra för alla de barn som idag är utsatta för kränkningar.
http://www.jenninger.se/r.se/
Möt barnens ögon och ge dem ett leende, visa att du bryr dig!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar